Den 17 maj är det den Internationella dagen mot homo-, bi- och transfobi. Den instiftades av FN 2004 för att uppmärksamma våld och diskriminering som HBTQIA-personer utsätts för runt om i världen. Vi på ICA vill självklart uppmärksamma dagen och har pratat med Caroline Farberger, vd för ICA Försäkring, som den 14 september 2018 bestämde sig för att leva som den hon faktiskt är.

Hej Caroline! Berätta, hur var det för dig när du påbörjade din komma-ut-resa?

– Jag insåg redan när jag började utforska min könsidentitet att det kunde få ganska dramatiska konsekvenser. Därför tog jag beslutet att inkludera min fru och familj i processen redan från början – jag ville inte att det här skulle komma som en chock för mina nära.

– Överraskar man sin omgivning finns det en risk att man gör det svårt för dem att ta in och acceptera nyheten. Men oavsett om man pratar om sexuell läggning eller identitet är det absolut svåraste att acceptera det själv.

– Lever man i en fast relation kan det såklart bli svårt för partnern och det behöver man ha förståelse för. För att göra det så enkelt som möjligt för min familj delade jag mina tankar och experimenterade tillsammans med dem, vilket gjorde att jag när jag landade i mitt beslut var familjen redan förberedda på det.

Och hur gjorde du för att berätta för andra, utanför din familj?

– Jag ville såklart att det skulle bli så bra som möjligt för alla andra också. Jag gjorde en projektplan på ett år för hur jag skulle komma ut. Man kan säga att jag skalade en lök och berättade i cirklar, från min innersta krets och ut mot omvärlden. Sista steget i det blev att berätta för min arbetsgivare.

Hur mottogs nyheten av dina kollegor?

– Jag hade bestämt mig på förhand att den 14 september 2018 skulle bli datumet då jag offentligt skulle komma ut. Jag förstod att jag och min chef Marie Halling, vd på ICA Banken, behövde få tid på oss att sätta en ordentlig kommunikationsplan.

– Första steget blev att berätta för Marie, så jag bokade ett möte med henne redan i april efter arbetstid för att inte ha någon tidspress. Inför mötet var jag faktiskt nervös, även om jag inte hade behövt vara det, och jag hade förberett mig med information och bilder på mig själv. När det väl var dags satte vi oss ner och jag började berätta.

– Marie var verkligen fantastisk! Hon sa att vi tillsammans skulle se till att göra det här till någonting riktigt bra.

Vad blev första steget efter att du berättat för Marie?

– Marie började med att informera delar av koncernledningen och vår vd Per Strömberg. Marie skickade en kryptisk inbjudan till ett möte om ett ”personalärende”, och när det väl var dags började Marie berätta. Efter det mötet hörde alla deltagare av sig till mig och sa att hela ICA skulle stå bakom mig i den här processen. Jag fick även hjälp från Björn Olsson, kommunikationsdirektör på ICA Gruppen, med en resurs för kommunikationsstöd som skulle vara med mig genom hela resan.

– Vår stora utmaning var att ingen gjort det här tidigare. Vi fick uppfinna processen helt enkelt. Att komma ut som redan ganska offentlig person hade ingen av oss erfarenhet av, och vi fick lära oss mycket under resans gång. Jag var av naturliga skäl mest påläst och fick berätta för övriga vad jag behövde hjälp med.

– Ganska tidigt kom jag i kontakt med en journalist från Dagens Industri, Johanna Saldert. Vi kom överens om att min komma-ut-resa är att betrakta som en affärshändelse och hon ville gärna göra en story om det. Jag såg fördelen i att kunna styra min egen berättelse och äga min historia – och på så vis skapa förutsättningar för andra att göra samma resa. Om jag som vd kommer ut som transsexuell, kanske det gör det mindre dramatiskt för andra att komma ut som exempelvis homosexuell.

– Min egen ledningsgrupp fick information om att jag skulle komma veckan innan den 14 september, och vi spelade in en video där jag berättade som vi la ut på intranätet dagen innan det var dags. Den 13 september gick jag för sista gången hem som Calle, och på morgonen den 14 september kom jag tillbaka till kontoret som Caroline. Det enda läskiga med det var att packa ner hela min manliga garderob i sopsäckar och donera den till Röda Korset, för då blev det så tydligt för mig att jag brände mina broar bakåt.

Hur tänkte du att livet skulle bli efter att du kommit ut offentligt?

– Jag var otroligt fokuserad på mitt komma-ut-datum och tänkte inte så mycket på vad som skulle hända efter det. Jag tänkte nog att ”det kommer vara som vanligt bara det att jag är kvinna”, så jag var helt oförberedd på uppmärksamheten jag fick.

Är det många som hör av sig till dig om sin komma-ut-resa eller sina tankar om det?

– Jag får berättelser skickade till mig från personer som säger att de vågar komma ut själva nu, och från föräldrar som berättar att deras barn vågar komma ut och fortfarande hoppas på en karriär. Att komma ut är såklart en svår process, speciellt som ung, så det värmer att få höra att min resa gett mod till andra.

Vad tycker du om ICAs arbete för att motverka diskriminering mot exempelvis homo- och transpersoner?

– Det viktigaste bidraget i det arbetet är att vi hyllar varandras olikheter, exempelvis genom vår satsning med Svenska Fotbollsförbundet och kampanjen ”Alla är olika, olika är bra” som handlar om att öppna upp för allas olikheter.

– Ett annat exempel som gav mig styrka att våga vara mig själv är ICA-Jerry som varit med i ICAs reklamfilmer. På vårt gamla kontor i Solna hängde ett porträtt av honom och jag tänkte att kan han, som ickenormativ, hänga här på väggen på kontoret hos ett av Sveriges största bolag så kan jag också våga vara ickenormativ. Det gav mig styrka.

– Det är också viktigt att vi på ICA lyfter och hyllar de som tar ställning för ickenormativa eller allas rätt att vara den man är. Många butiker hissar till exempel regnbågsflaggor och då är vi på ICA duktiga på att lyfta dem (red. anm. på våra kontor och lager hissar vi även regnbågsflaggan i samband med exempelvis Stockholm och Göteborg Pride). Det handlar om att visa på att ICA är ett företag där vi uppskattar olikheter på ett genuint sätt, inte bara för sakens skull eller för att det förväntas.

Vad tycker du att ICA behöver utveckla för att aktivt motverka diskriminering?

– Vi är väldigt långt fram när det kommer till grundkulturen, men det systematiska arbetet mot diskriminering har inte kommit lika långt. Det kan bero på att vi har en så inkluderande kultur i grunden.

– Jag tror framförallt att vi måste börja tänka lite mer proaktivt. Ett mer framåtlutat tankesätt där vi inkluderar den här lösningar för ickenormativa personer redan från början tror vi kan vinna mycket på.

Hur kan ICA underlätta för personer med en ickenormativ könsidentitet?

– När det kommer till könsidentitet eller könstillhörighet är det viktigt att komma ihåg att det inte bara finns två identiteter: man och kvinna. Könsidentitet är en skala och människor kan befinna sig på olika ställen på den här skalan, till exempel att man är icke-binär. Därför är det otroligt viktigt att vi som arbetsgivare förhåller oss till att verkligheten ser ut så. Inte minst genom en så enkel sak att ge fler alternativ än ”man eller kvinna” i exempelvis medarbetarundersökningar. Det behöver vi på också göra i det personliga bemötandet – att alltid ha en ickenormativ utgångspunkt – och aldrig anta någonting utan fråga och ha aldrig synpunkter på någons uttryck!

Hur ser du på de affärsmässiga vinsterna kring att ha en öppen och inkluderande kultur i de här frågorna?

– Det finns många vinster, men de viktigaste är;
• Genom att vara öppna, inkluderande och tillåtande kring att alla får vara sig själv får vi ut den fulla potentialen i varje medarbetare.
• Vi fattar bättre beslut eftersom vi har många olika synsätt och erfarenheter representerade.
• Medarbetarna blir mer engagerande – mer lojala och mer nöjda!
• Vi blir en mer attraktiv arbetsgivare! Sånt här sprider sig ur en employer branding-synpunkt.